Festreportage – Finlands Bank 17.9

Festreportage – Finlands Bank 17.9

Livlig debatt på samfundets 125-årsevenemang

En historisk inramning, högaktuella ekonomiska frågor, livliga diskussioner och på andra sidan gatan, i Ständerhuset, regeringens budgetförhandlingar. När Ekonomiska samfundet firade 125 år, med en tillställning på Finlands Bank den 17 september, fanns allt där och lite till. Programmet och den unika platsen, som få människor vanligtvis har tillträde till, lockade över 80 medlemmar till ett fullsatt evenemang.

Kvällens värd, Marja Nykänen som är vice ordförande för Finlands Banks direktion, inledde kvällen med en kort introduktion i Finlands Banks historia (Finlands Bank grundades 1811) och några ord om huvudbyggnaden i nyrenässansstil från 1883 (ritad av Ludwig Bohnstedt). Ekonomiska Samfundet i Finland grundades 1894 av politikern och professorn Leo Mechelin, vars staty står utanför Ständerhuset. Mechelin var även en tid medlem av Finlands Banks bankfullmäktige. Banden till Finland Bank har varit och är med andra ord täta än i dag. 

   Efter den historiska överblicken bjöd Marja Nykänen på en komprimerad djupdykning i de ekonomiska utsikterna och den finansiella stabiliteten i Europa och Finland. I korthet handlar det om en större osäkerhet i den globala ekonomin, med bland annat handelskrig och attacker mot oljeanläggningar, samt en allt långsammare tillväxt i euroområdets ekonomi. 

   När det gäller Finland är Marja Nykänen på medellång sikt särskilt oroad över hushållens skuldsättning. Plötsliga förändringar i familjernas inkomster kan ha långtgående följder, säger hon.

  – Tänk dig en familj där den ena blir arbetslös eller en situation där räntorna på bolånet går upp. Familjen minskar sin konsumtion: den köper inte en ny teve eller nya skidor till barnen på vintern. När det händer i stor skala får de som säljer sina varor och tjänster till privatpersoner problem med kassaflödet och kan inte betala sina hyror till köpcentrumen. Då är vi snabbt i ett läge där vi ser kreditförluster bland företagslån.

 

Är det inte bra att människor konsumerar mindre med tanke på klimatförändringen?

  – För ekonomin är det nödvändigt att privatpersoner använder pengar. Det behöver inte betyda att man slösar sina pengar eller använder dem på ohållbara produkter eller tjänster. Klimatförändringen är morgondagens utmaning som vi lever med redan i dag, säger Marja Nykänen.

   I sitt anförande lyfte Nykänen också fram sin oro över ökningen i bostadsbolagslånen och i konsumtionskrediterna. 

  – Hushållens skuldsättning i Finland har länge ökat och ligger idag på en rekordnivå. Återbetalningen tar längre tid än tidigare och det har blivit allt vanligare med långa amorteringsfria perioder, särskilt för nya bostäder.

   En annan oroväckande trend är enligt Marja Nykänen en fortsatt ökning bland konsumtionskrediterna. Andelen konsumtionskrediter som tas av bolag utanför Finland har också vuxit.

   – Det är utländska digitala banker som verkar på nätet eller företag som är specialiserade på billån och snabblån. De bedriver en mycket synlig och aggressiv marknadsföring av sina lån. Betalningsanmärkningarna ökar och koncentreras delvis till samma personer.

   Marja Nykänen säger att sparandet samtidigt ökar i Finland. 

   – De människor som kunde konsumera sina pengar gör det inte utan sparar och de som borde spara tar konsumtionskrediter. Det är en sak man kanske lite borde oroa sig för, säger Marja Nykänen.

Fullsatt evenemang. Ekonomiska Samfundet fyller 125 år och firade genom ett evenemang på Finlands Bank den 17 september.
Mikael Juselius, forskningsrådgivare på Finlands Bank, gav svaret på frågan ”varför är räntorna så låga?”. Till vänster om honom syns Marja Nykänen, vice ordförande för Finlands Banks direktion och Ari Kaaro, ordförande för Ekonomiska samfundet.

 Räntorna rekordlåga

Kvällens andra anförande, med rubriken ”Varför är räntorna så låga?” hölls av Mikael Juselius. Han är forskningsrådgivare på Finlands Bank och vice ordförande för Ekonomiska samfundet. 

   Mikael Juselius inledde med en bild på räntornas utveckling sedan 2000 – sjunkande kurvor med ett dramatiskt dropp särskilt efter 2008. Han lyfte också fram Europeiska centralbankens färska beslut att sänka räntan på inlåningsfaciliteten från minus 0,40 procent till minus 0,50 procent. Inlåningsfaciliteten är räntan bankerna erhåller då de gör insättningar hos centralbanken över natten. 

   – ECB:s främsta mål är att upprätthålla prisstabilitet i euroområdet, med andra ord att hålla inflationen nära men under två procent.

   En möjlig förklaring till att räntorna är och redan under en längre tid har varit låga är en så kallad likviditetsfälla. En sådan talar man om när penningpolitiken inte längre har någon effekt.

   – Om den naturliga räntan faller och blir väldigt låg, blir det svårt för en centralbank att sänka räntan tillräckligt för att åtgärden skall vara stimulerande, säger Mikael Juselius.

   Den naturliga räntan är den ränta som skulle råda om resursutnyttjandet var friktionsfritt. Men eftersom det finns olika friktioner kan en centralbank styra den faktiska realräntan på kortare sikt. Om man sänker räntan under den naturliga är åtgärden stimulerande.  Den nominella räntan kan ändå inte kan sänkas (mycket) under noll eftersom sparare alltid kan byta sina depositioner till fysiska pengar. Om det här händer talar man just om en likviditetsfälla.

   Mikael Juselius gick igenom olika möjliga förklaringar till att den naturliga räntan sjunkit, bland annat färre barn, sjunkande produktivitet, sjunkande pris på kapital och en ökning av inkomstklyftorna.

   Men, konstaterade Mikael Juselius skämtsamt, en nationalekonom måste motbevisa sig själv minst en gång för att tas på allvar. Likviditetsfällan kanske inte alls är den rätta förklaringen. Han avslutade med några öppna frågor.

   – När realräntan just nu är minus en procent så borde den naturliga räntan vara ännu lägre. Och tillväxten har varit rätt god under de senaste åren, kunde potentialen vara ännu högre? Dessutom har inflationen varit rätt stabil vilket är osannolikt i en likviditetsfälla.

   Från publiken frågades ifall så kallade helikopterpengar kunde vara en lösning för att få sprätt på konsumtionen. Det vill säga att ge medborgarna en viss summa pengar som de får använda hur de vill. 

   Mikael Juselius konstaterade att en centralbank i dag inte har befogenhet att göra det.

  – Det är teoretiskt en möjlig åtgärd. Om det är en sund åtgärd är en helt annat fråga.

 

”Mindre hypotetiskt än på Hanken”

På Finlands Bank fanns också nya medlemmar som deltog i sitt första evenemang. Emil Karjalainen och Nelson Jones går första året på Hanken och räknade snabbt ut att de nog hörde till de yngsta deltagarna. Att de unga männen över huvud taget hittat till Ekonomiska samfundet är Emil Karjalainens pappas förtjänst. Han har gett medlemskapet i gåva åt de båda vännerna som definitivt kommer att delta i kommande evenemang. 

   Emil Karjalainen säger att Ekonomiska samfundet kunde synas mera i högskolorna och marknadsföra sina evenemang för studenter.

   – Och varför inte på Instagram? Både Facebook och Twitter börjar vara ur tiden.

   Båda tycker att Ekonomiska samfundet fyller en viktig funktion.

   – Det är bra att det ordnas sådana här diskussioner på svenska och att både unga och gamla träffas, säger Emil Karjalainen. 

   – Presentationerna tog upp sådant vi hört i skolan men där är frågorna mer hypotetiska. Här förankrades de i vardagen. Det var jätteintressant, säger Nelson Jones.

    Också Kenneth Snellman och Cecilia Borgman gillade kvällens program.

  – Det var intressant att få en helhetsbild av ekonomin, säger Cecilia Borgman, doktorand i nationalekonomi på Hanken och styrelsemedlem i Ekonomiska samfundet.

   Kenneth Snellman, nationalekonom också han, skulle ha önskat sig ännu mer fördjupning.

   – Särskilt i frågan om varför den naturliga räntan är så låg.

 

Konstskatterna intresserade

Förutom ekonomi och politik fördes det under kvällen en hel del samtal om konst. Finlands Bank har en omfattande konstsamling, med allt från trapphusets enorma glasmålning av Juho Rissanen och Lennart Segerstråles Finlandiafresker till enskilda verk av Finlands mest kända konstnärer. 

   En av dem som presenterade konstsamlingen för besökarna var Meri Obstbaum, chef för Finlands Banks prognosbyrå och en av husets konstguider. De anställda har nämligen fått möjligheten att utbilda sig till konstguider så att de till exempel då Finlands Bank har öppet hus kan berätta om verken för allmänheten.

   – Tyvärr har vi bara en Schjerfbeck, säger hon framför Helene Schjerfbecks grafik ”Syskon som läser en öppen bok”. Men vi har en stor och fin kollektion säger hon och går vidare mot sin favorit, Albert Edelfelts”Parisisk modell”.

   En efter en beger sig medlemmarna hemåt. De tackar värdinnan och resten av Finlands Banks personal och det är uppenbart att de flesta är mer än nöjda över möjligheten att få se Finlands Bank från insidan och över kvällens samtal. 

Staffan Ringbom (t.h) är lektor vid Hanken. Han passade på att be Mikael Juselius komma och hålla en presentation för sina studenter. – I fjol kom Sixten Korkman men det är bra med variation.
Ari Kaaro, ordförande för Ekonomiska Samfundet tackade Finlands Banks experter för presentationerna.
Gästerna på Finlands Bank bjöds på ett välkomstglas med saft enligt husets recept.
Finlands Bank har en omfattande konstsamling som väckte stort intresse. Meri Obstbaum, chef för Finlands Banks prognosbyrå och en av husets konstguider, berättade om verken för Martin Relander. De står framför Louis Sparres ”Ung dam”.
Kenneth Snellman och Cecilia Borgman är båda nationalekonomer. Cecilia Borgman är doktorand vid Hanken och dessutom styrelsemedlem i Ekonomiska samfundet. – Vi försöker profilera oss brett och locka människor med olika bakgrund. Jag har fått frågan om man får delta i våra evenemang fast man inte är nationalekonom. Självklart, säger Cecilia Borgman.
Emil Karjalainen och Nelson Jones går första året på Hanken och deltog i sitt första, men säkerligen inte sista, evenemang på Ekonomiska samfundet. – Presentationerna tog upp sådant vi hört i skolan men där är frågorna mer hypotetiska. Här förankrades de i vardagen. Det var jätteintressant, säger Nelson Jones.
Alla ville tala med kvällens värd, Finlands Banks direktions vice ordförande Marja Nykänen (till höger). Runt henne Kenneth Snellman, Anders Nordblad, Leif Häggström och Olavi Pomoell.
– Jag rekryterade Ingmar!, berättade Johan Hultkrantz (styrelsemedlem i Ekonomiska samfundet) stolt och kramade om Ingmar Tollander. Efter det fortsatte männen diskutera bland annat små fondbolag och stora drakar.
Lina Laurent
Niklas Gerkman

 

 

 

Text och Bild

Lina Laurent och Niklas Gerkman