Våra pensioner: vad betalar vi för och räcker pengarna till?
Den frågan svarade Stefan Björkman, vd vid pensionsbolaget Etera, på vid Ekonomiska Samfundets mycket intressanta medlemsmöte i april.
Björkman presenterade det centraliserade pensionssystemet på vilken den finska modellen bygger med att konstatera att de flesta länder har frångått ”defined benefit”-försäkringen som inkluderar ålderdom och arbetsoförmåga. Det är endast tre länder kvar som tillämpar detta system, Holland, Japan och Finland. De andra länderna tillämpar ”defined contribution”-försäkringen, vilken hänför risken på pensionstagarna. I Holland pågår en diskussion om att frångå det centraliserade systemet och gå mot det andra systemet med motiveringen ”Looking at the options defined contribution schemes make available, it seems to result in a better balanced pension arrangement when its elements are thoughtfully implemented”.
En viss skepticism kan skönjas hos finländarna eftersom endast “30 % tror på påståendet att pensionerna kommer att betalas som lovat”. Om man ser på hur det totala pensionsansvaret (720 miljarder euro) är fördelat så finns 25 % i fonderade medel medan 75 % dvs. 540 miljarder euro finansieras genom månatliga inbetalningar. Björkman tog fram i sin presentation ”pensionärskarriären” som har stigit från 8 år till 23 år på 35 år (grafen nedan). Nästan 20 000 personer/år går i pension pga. bristande arbetsförmåga. De effektiva preventiva åtgärder för att förbygga brisande arbetsförmåga är härmed ett minst lika stort intresse som placeringsavkastning.
Björkman konstaterade också att en av de stora frågorna framöver kommer att vara på vilka kriterier arbetsgivaren väljer pensionsbolag.
Efter två i försäkringsbranschen presenterade Björkman sina tankar om vad han bl.a. skulle ändra på och vad han ifrågasätter inom branschen. De följer här:
• diskussion kring förvaltningsmandat och ”defined contribution” samt eventuellt rörelse mot personliga pensionskonton
• ifrågasätta idéen med ”procyklikalitet”
• mer transparens i fråga om allt
• ”tvångssamarbete” inom IT (jämför ”sote”)
• snarare spjälka på stora än ytterligare centralisera systemet
• mer kompetensbaserat styrelseval (oberoende av mandat-fördelning)
• förbud för pensionsbolagsanställda ett delta i kundbolagens styrelser (nomineringskommitee lämplig nivå)
• skötselersättning på basen av ”stycken” snarare än ”%”
Kim Lindström, långvarig placerare och författare till flera böcker om värdepappersbranschenkommenterade Björkmans presentation i form av grafer (se bifogade presentation). Förutom en genomgående grafpresentation om pensionsbolagens placeringar gav Lindström en kritisk synpunkt på pensionsbolagens corporate governance. Bl.a. kritiserade Lindström verkställande direktörens löner för pensionsbolagen Varma och Ilmarinen, och ansåg att de inte står i proposition till de uppgifter de utför.