det ekonomiska forskningsinstitutet Labore.
Regeringens budgetförslag i slutet av september för år 2022 hade trots den förväntade starka högkonjunkturen för innevarande år ett underskott på 6,9 miljarder euro. Underskottet förklaras delvis av det undantagstillstånd som uppstått genom coronakrisen och som fortsätter även detta år.
Underskottet i statens budget är inte ett akut problem, då Finland tills vidare får lån till låg ränta. Finska statens skuldbörda är i jämförelse med euroområdets medeltal fortfarande på en måttlig nivå. Finlands EDP-skuldkvot överskred redan förra året stablititets- och tillväxtfördragets tak på 60 procent med nästan tio procent, men det är skäl att tvivla på att det efter den starka skuldsättning som coronakrisen orsakat någonsin finns en återgång till EU:s ekonomiska styrmekanismer i den form de fanns före krisen.
På lång sikt är det ändå motiverat ett begränsa den finländska offentliga sektorns skuldsättning, och den nuvarande uppgången är konjunkturpolitiskt rätt tid för åtgärder som på lång sikt minskar den offentliga sektorns underskott. Regeringens budgetförslag innehåller sådana åtgärder bara i begränsad utsträckning: till exempel riktas sammanlagt bara 466 miljoner euro av regeringens så kallade framtidsinvesteringar till år 2022, och de planerade framtidsinvesteringarna är bara delvis insatser som stöder den ekonomiska tillväxten på lång sikt.
Samlingspartiet, Sannfinländarna och Kristdemokraterna har lagt fram sina alternativa budgetar till regeringens budgetförslag. I Samlingspartiets skuggbudget är underskottet 1,5 miljarder euro mindre än i regeringens proposition. I Kristdemokraternas skuggbudget är motsvarande skillnad 1,0 miljarder och i Sannfinländarnas skuggbudget är skillnaden bara 47 miljoner euro. I det följande granskar jag skuggbudgetarna i den ordning enligt hur stora ändringsförslagen är i förhållande till regeringens budget.
Skattesänkningar främjar inte bevarandet av välfärdsstaten
Samlingspartiets skuggbudget är den mest detaljerade av oppositionspartiernas alternativa budgetar och den innehåller de största skillnaderna i jämförelse med regeringens budget. Den särskiljer på ett förtjänstfullt klart sätt de statiska effekterna av reformerna som går att bedöma från de förmodade dynamiska effekterna, och de dynamiska effekterna lämnas utanför den uppgivna skillnaden i underskottet (1,5 miljarder). Som dynamiska effekter framförs att antalet sysselsatta växer med rentav 114 000 – 140 000 personer och att underskottet i den offentliga ekonomin minskar med rentav 3,5 miljarder euro.
Samlingspartiet föreslår flera åtgärder som skulle minska incitamenten att tillhöra en arbetsmarknadsorganisation. Det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet skulle utvidgas till att omfatta även personer som inte hör till någon arbetslöshetskassa, arbetsmarknadsorganisationernas medlemsavgifter skulle inte längre vara avdragsgilla, det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet skulle försvagas och pensionsintjäningen under arbetslöshetsperioden skulle avskaffas. Som en sammanlagd effekt av åtgärderna skulle underskottet i statsekonomin krympa med 0,6 miljarder euro.
I Samlingspartiets skuggbudget utvidgas hushållsavdraget bland annat med att avskaffa självriskandelen. Modellen motiveras med dess sysselsättande verkan och den framställs som kostnadsneutral enligt Sitras bedömning. Till nyare undersökningar enligt vilka hushållsavdragets sysselsättande verkan är mindre än förmodat, hänvisas inte. Det föreslagna utvidgade avdraget karakteriseras i skuggbudgeten som ”hela folkets hushållsavdrag”. Undersökningarna visar dock även att hushållsavdraget som skattepolitisk åtgärd är påtagligt regressiv: eftersom det i första hand är hushåll med högre inkomster som använder det, ökar det inkomstskillnaderna mellan hushåll med små inkomster och övriga hushåll.
I Samlingspartiets skuggbudget minskar inkomstskatterna med 800 miljoner euro. Skattelättnaden beräknas leda till att cirka 9 000 personer sysselsätts. I uppskattningarna av skattelättnadernas effekter hänvisas till ett medeltal i en opinionsmätning och till en beräkning gjord av Mikko Spolander och Juha Tarkka 2005, enligt vilken en sänkning av den totala skattegraden skulle betala sig själv till 49 procent.
I Spolanders och Tarkkas kalkyl antas att en sänkning av den totala skattegraden med en procentenhet ökar den genomsnittliga veckoarbetstiden med 1,3 procent och att arbetets produktivitet för tilläggsarbetstimmarnas del motsvarar den genomsnittliga produktiviteten i samhällsekonomin. Även med dessa mycket optimistiska antaganden skulle skattelättnaden permanent öka underskottet i statsekonomin med 400 miljoner euro, och det går illa ihop med målet att balansera den offentliga ekonomin.
Såsom konstateras i produktivitetsnämndens rapport från förra hösten har arbetets produktivitet i Finland stannat efter de viktigaste referensländerna, i synnerhet inom digital service, och på lång sikt är det skäl att reducera budgetunderskottet genom att öka arbetets produktivitet. De incitament för företagens FoU-verksamhet som föreslås i Samlingspartiets skuggbudget och tilläggsanslag för Finlands Akademi samt – ifall pengarna riktas på vettigt sätt – även för Business Finland, kan på lång sikt främja arbetets produktivitet och vara vettiga justeringar till regeringens budget.
I Kristdemokraternas förslag bygger minskningen av underskottet på att vårdreformen återkallas
Kristdemokraternas skuggbudget skulle leda till en 1,0 miljarder euro mindre skuldsättning än regeringens budget. De utgiftsökningar på 840 miljoner som föreslås i den hänför sig till större delen till vård- och socialtjänsterna. Skattelättnader skulle göras för sammanlagt 440 miljoner euro. Utgiftsminskningarna och inkomstökningarna skulle vara sammanlagt 2,3 miljarder euro.
Till skillnad från Samlingspartiets skuggbudget läggs det till intäkterna i Kristdemokraternas skuggbudget de dynamiska verkningar som bygger på ett antagande om att sysselsättningsläget förbättras och utgifterna minskar.
I skuggbudgeten föds en besparing på cirka 240 miljoner av att undvika tilläggsutgifter för vårdreformen och en besparing på cirka 880 miljoner av en överföring av finansieringen av välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen. Eftersom skuggbudgetens uppgift inte är att beskriva alternativa sätt att reformera social- och hälsovårdstjänster på lång sikt framgår det inte ur den vilka kostnader av engångsnatur en helhetsreform som motsvarar Kristdemokraternas syn senare eventuellt kunde orsaka. Utan utgiftsminskningar som följer av en inställd vårdreform skulle Kristdemokraternas skuggbudget ha ett 120 miljoner större underskott än regeringens budgetförslag.
I Kristdemokraternas skuggbudget skulle bränsleskatten sänkas med 254 miljoner euro och energiskatterna med 105 miljoner euro. Det går att försvara att de nuvarande skattenivåerna bibehålls, förutom med balanseringen av statsekonomin också med strävandena efter att hejda klimatförändringen, men Kristdemokraternas skuggbudget föreslår inga ersättande klimatåtgärder i stället för de föreslagna skattelättnaderna. I den här ekonomisk-vetenskapliga artikeln granskar jag inte i vilken mån en gallring av åtgärder för att hindra klimatförändringen eller delegering av dem till andra att sköta passar in i den kristna traditionen att känna ansvar för sina närmaste och skydda naturen.
Sannfinländarnas ändringsförslag är de minsta
Sannfinländarna gör minst ändringsförslag till regeringens budgetproposition. I förslaget skulle statens utgifter minska med sammanlagt 728 miljoner euro och statens intäkter med sammanlagt 681 miljoner euro. Neddragningarna skulle till stor del rikta sig mot utgifter relaterade till invandring. Den största enskilda intäktsminskningen är en lättnad på bränsleskatten (251 miljoner euro). Enligt en uppskattning i regeringens budget skulle underskottet 2022 i förhållande till bruttonationalprodukten vara 2,8 procent, och Sannfinländarnas förslag skulle minska detta tal med 0,019 procentenheter.
Skuggbudgeten innehåller inte reformer som på sikt främjar tillväxten. Den offentliga ekonomin ska balanseras ”genom att ställa utgifterna i viktighetsordning och övergå till en kultur med kontinuerlig förbättring”, men de nödiga reformerna beskrivs inte mer detaljerat.
Behandlingen kan inskränkas om patienten tillfrisknar utan den
När pandemin dragit sig tillbaka har förbättringen av sysselsättningsläget gått oväntat raskt. Förra december var sysselsättningsgradens trend 73,5 procent och arbetslöshetsgradens trend 7,0 procent. För tillfället verkar det rätt sannolikt att målet i regeringen Marins program att höja sysselsättningsgraden till 75 procent under regeringsperioden åtminstone någotsånär kommer att förverkligas, även om regeringens sysselsättningsfrämjande åtgärder förblivit rätt anspråkslösa.
Om patienten mot förmodan tillfrisknar utan medicinsk vård lämnas behandling i allmänhet bort, och även arbetsmarknadsreformerna ter sig mindre motiverade än tidigare, om sysselsättningsgraden stiger även utan dem. Dessutom blir de arbetslösa och de som står utanför arbetskraften i allmänhet ännu svårare än tidigare att sysselsätta då sysselsättningen förbättras. Då minskar till exempel de dynamiska effekterna av de sysselsättningsåtgärder Samlingspartiet föreslår för att minska budgetunderskottet. Exempelvis är tilläggssatsningar på utbildning och forskning samt stöd för företagens FoU-verksamhet mer lönsamma sätt att främja ekonomisk tillväxt och balansera statens ekonomi på lång sikt.