på näringslivets forskningsinstitut Etla.
Samlingspartiet
Jag koncentrerar mig i det följande på de punkter som jag ser som de mest väsentliga i skuggbudgetarna. I de förslag i Samlingspartiets skuggbudget som avlägsnar arbetslöshetsfällor finns många åtgärder som främjar utbudet av arbetskraft. Till dem hör att återställa nivån på arbetslöshetsskyddet till nivån år 2019, att gradera det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet enligt längden på arbetslöshetsperioden, att minska längden på det inkomstrelaterade stödet med 100 dagar och att återställa självrisktiden till den tidigare nivån. Av en gradering av det inkomstrelaterade arbetslöshetsstödet finns positiva erfarenheter på sysselsättningen bland annat i en undersökning som gjorts i Ungern. I synnerhet i det nuvarande konjunkturläget där det finns gott om lediga arbetstillfällen, skulle en gradering av arbetslöshetsskyddet och förkortning av tiden för det sannolikt samtidigt förbättra sysselsättningen och den offentliga sektorns finansiella position.
En återställning av arbetslöshetsskyddet till nivån 2019 skulle förbättra incitamenten för hushåll med låga inkomster att ta emot arbete, men inverka på de disponibla inkomsterna för just de hushåll som är i den svagaste positionen (i arbetsför ålder), med andra ord skulle effekterna vara att statiskt öka inkomstskillnaderna. Samlingspartiet skulle också avsluta intjäningen av pension under arbetslöshetsperioden (effekten på den offentiga ekonomin är 300 miljoner euro). Som sparåtgärd skulle det vara effektivt, men i ett senare skede ge upphov till låga inkomster bland pensionärer.
Genom att avlägsna arbetslöshetsfällorna räknar Samlingspartiet med att öka antalet sysselsatta med 40 000. Beräkningen går i rätt riktning, men sannolikt är uppskattningen i överkant, eftersom syselsättningseffekterna sannolikt rör sig i tusental och inte i tiotusental.
Av andra arbetsmarknadsreformer skulle en utvidgning av det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet till alla vara en utmärkt reform ur rättvisans synvinkel. Dess sysselsättningseffekter är svåra att bedöma. Samlingspartiet skulle också reformera arbetsmarknaden genom att utvidga lokala avtal och öka internationell rekrytering. Etla har i flera kommentarer konstaterat att en utvidgning av lokala avtal skulle öka arbetsmarknadens dynamik genom fler rekryteringar och uppsägningar. Även en utökning av internationella rekryteringar, i synnerhet gällande högt utbildade och vissa servicesektorer, är behövlig i det åldrande Finland. Det är dock svårt att räkna ut sysselsättningseffekter på de föreslagna åtgärderna. Därför är Samlingspartiets siffra på 10 000 – 25 000 nya arbetstillfällen, sannolikt alltför optimistisk.
I Samlingspartiets skuggbudget finns också utgiftsökningar. Till dem hör bland annat snabb tillgång till vård genom terapigarantin, en sänkning av avgifterna för småbarnspedagogiken och Samlingspartiets reform av familjeledigheterna. Partiet uppskattar att en förstärkning av arbetskraftstjänsterna, arbetsförmågan och jämställdheten kunde ge ytterligare 56 000 – 64 000 arbetstillfällen. Siffran är möjlig men mycket optimistisk. Till exempel uppskattas den av Marins regering verkställda sänkningen av avgifterna för småbarnspedagogiken ge en effekt på 2 500 – 3 600 arbetstillfällen. Sysselsättningseffekterna av Samlingspartiets reform av familjeledigheterna är sannolikt små. Uppskattningen på 56 000 – 64 000 arbetstillfällen är i högsta laget.
Samlingspartiet föreslår också skattesänkningar och utökade skatteavdrag. Enligt förslaget skulle inkomstskatterna sänkas genom att höja förvärvsinkomstavdraget (för 794 miljoner euro) och hushållsavdraget skulle permanent höjas (för 327 miljoner). Riksdagens informationstjänst uppskattade att den förra åtgärden ökar sysselsättningen med 9 000, vilket verkar plausibelt. Hushållsavdraget ökar däremot enligt den finländska forskningen knappast alls mängden arbetstillfällen. Det omfattande och permanenta skatteavdraget för forskning och utveckling som Samlingpartiet föreslår (effekten cirka 100 miljoner euro) skulle vara en åtgärd i rätt riktning med tanke på tillväxten på lång sikt.
Sannfinländarna
I Sannfinländarna skuggbudget skulle statens utgifter skäras ner med 723 miljoner euro. Den största nedskärningen skulle drabba utvecklingssamarbetet, varav Sannfinländarna skulle skära 520 miljoner euro. Det är klart att det på kort sikt skulle ha en stärkande effekt på den offentliga ekonomin. Nedskärningens indirekta verkningar skulle vara oklara och sannolikt snarare politiska. Utgifter relaterade till invandring skulle Sannfinländarna skära ner med 285 miljoner euro, med tyngdpunkt på att minska statens utgifter för integration och mottagande. En sådan nedskärning skull ha dåligt fokus, eftersom integrationsplanerna påvisats ha en positiv verkan på fokusgruppens förvärvsinkomster samtidigt som de minskar behovet av inkomstöverföringar.
Skattelättnader skulle Sannfinländarna ge för sammanlagt 681 miljoner euro. Av lättnaderna skulle den mest betydande vara en sänkning av bränsleskatten med 254 miljoner euro. En sänkning av bränsleskatten ökar hushållens köpkraft, i synnerhet i de som använder bil. Finlands regerings (och EU:s) mål för kolneutralitet skulle ändå göra en sådan politikändring skadlig och tvinga till utsläppsminskningar på annat håll. Bränsleskatter är ett effektivt sätt att styra konsumtionen bort från verksamhet som genererar koldioxidutsläpp. Många andra medel för att styra konsumtionen mot kolneutralitet är svårare att förverkliga eller dyra (såsom strängare reglering av utsläpp).
I Sannfinländarnas skuggbudget föreslås också att skatten på uppvärmningbränsle sänks med 100 miljoner euro. Skuggbudgetens förslag om beskattningen av energi står i strid med rekommendationerna från Finansministeriets arbetsgrupp för en skattereform för att öka utsläppsstyrningen. Arbetsgruppen rekommenderar att skatten på bränslen som är avsedda för kraftverk eller arbetsmaskiner höjs och att skattestöden minskar.
Kristdemokraterna
En central politisk åtgärd i Kristdemokraternas skuggbudget är en utgiftsökning på en halv miljard euro för att anställa vårdpersonal och korta vårdköerna. Barnbidragen skulle Kristdemokraterna höja med 115 miljoner euro. Pengar till dessa åtgärder skulle fås genom att överföra en del av Sitras kapital till staten (110 miljoner euro), en reform av det allmänna bostadsbidraget (300 miljoner euro), en besparing på tilläggsutgifterna av social- och hälsovårdsreformen (ca 241 miljoner euro) och en överföring av finansieringen av välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen. Med dessa förslag skulle Kristdemokraterna vara på väg att ställa in hela vårdreformen.
Det är oklart vilka verkningar en höjning av vårdutgifterna och ett återkallande av vårdreformen på lång sikt skulle ha på den offentliga ekonomins finansiella position och den ekonomiska tillväxten. Vårdreformen som genomförs ökar knappast produktiviteten inom vården och är sannolikt en någorlunda ineffektiv lösning, men det löser inte heller finansieringsproblemen att ställa in reformen och att enkelspårigt öka vårdutgifterna. Kristdemokraterna hoppas att en höjning av barnbidraget ska höja nativiteten. Sambandet mellan nivån på barnbidraget och även övriga familjeförmåner med nativiteten är dock svagt enligt undersökningar som gjorts de senaste åren.
Centrala skatteändringar i Kristdemokraternas skuggbudget är en sänkning av bränsleskatterna med 254 miljoner och energibeskattningen med 105 miljoner euro. En betydande skatteskärpning är en hälsobaserad skatt på tillsatt socker (250 miljoner euro). Lindringarna av bränsle- och energiskatterna skulle öka hushållens köpkraft medan skatten på tillsatt socker skulle minska den. Skattesänkningarna skulle styra konsumtionen i en skadlig riktning med tanke på utsläppen av koldioxid. Skatten på tillsatt socker skulle i sin tur styra konsumtionen i hälsovänlig riktning. Ur den långsiktiga tillväxtens synvinkel skulle dessa ha liten betydelse, även av den orsaken att skattesänkningarna och -höjningarna nästan skulle utjämna varandra i budgeten.
I Kristdemokraternas skuggbudget antas det att skatteändringarnas dynamiska effekter genom en ökning av sysselsättningen ger 180 miljoner euro mer inkomster till den offentliga sektorn. Så stora dynamiska effekter kan den nämnda skattepolitiken inte ge med något realistiskt räknesätt. Även effekterna på den offentliga ekonomin av att vårdreformen återkallas och vårdpersonal anställs är ytterst osäkra. Dessutom skulle besparingen som föds av att vårdreformen dras tillbaka vara enbart av engångsnatur utan långfristiga effekter på den offentliga ekonomin, medan en ökning av vårdpersonalen skulle ha en bestående negativ verkan på den offentliga ekonomin.
På kort sikt skulle det ge besparingar att upplösa klimatfonden, men det skulle stå i strid med regeringens mål att Finland är koldioxidneutralt år 2035 (och emot EU:s motsvarande mål). Det är bra att diskutera kring finansieringens källa och form, men offentliga satsningar behövs under de närmaste åren för att snabbare ta i bruk teknologier som bromsar klimatförändringen.
Slutsatser om skuggbudgetarnas ekonomiska effekter
I Samlingspartiets skuggbudget finns åtgärder som går i rätt riktning ur sysselsättningens synvinkel, men den omfattning av sysselsättningseffekterna som partiet uppskattar är inte realistisk. Därför skulle också den offentliga skuldsättningen åtminstone till en början vara större än Samlingspartiets uppskattning av hur ett underskott på kring 2,5 miljarder kan minska, i jämförelse med regeringen Marins budget. På lång sikt skulle reformerna som minskar arbetslöshetsfällorna ändå höja sysselsättningsgraden och stärka den offentliga ekonomins finansiella position. En permanent utvidgning av hushållsavdraget skulle dock i onödan öka den offentliga ekonomins underskott utan att förbättra sysselsättningen.
Sannfinländarnas skuggbudget ändrar inte utsikterna för den offentliga ekonomins skuldsättning på kort sikt, då den jämförs med regeringen Marins budget. Dess långsiktiga ekonomiska effekter är svåra att närmare bedöma, men åtminstone skulle inte en ökning av företagsstöden som bevarar det gamla stärka Finlands produktivitetstillväxt. Det är också klart att Finlands mål för koldioxidneutralitet skulle skjutas längre bort med skuggbudgetens lösningar.
Kristdemokraternas beräkningar av att deras skuggbudget kunde ge ett en miljard euro mindre underskott än regeringens budget är i det närmaste orealistiska på grund av sina antaganden om dynamiska skatteintäkter. På lång sikt skulle Kristdemokraternas skuggbudget möjligen öka den offentliga sektorns skuldsättning mera än regeringen Marins budget, då sparåtgärderna i budgeten (såsom indragningen av vårdreformen, upplösningen av klimatfonden och den partiella överföringen av Sitras kapital) för det mesta är av engångsnatur medan utgiftsökningarna är permanenta.